Mamma & Pappaprojektet

Att skapa en mall för sitt arbete, det är vad jag gör just nu med hjälp av min syster. Hur går vi vidare, vad behöver vi veta för att kunna fortsätta i vårt skrivande om mamma och pappa? Vad vill vi beskriva och berätta om dem och hur får vi fram de fakta vi behöver?

Mitt jobb idag är att läsa igenom min släkting Alex beskrivning av upploppen i Budapest, vad är användbart för oss, vad behöver vi veta mer om och finns det följdfrågor till honom. Jag fortsätter också att läsa om händelserna i Budapest 1956 i en skildring av Laszlo Beke, Studentens dagbok som jag hittat på biblioteket,  och även annan historisk fakta jag kan hitta i ämnet, bland annat gamla radiosändningar om upploppen. Är man osäker på vad som hände kan man lyssna på detta..Min pappa var en av många studenter som deltog i demonstrationerna i Budapest 1956. Avgörande ögonblick – En återblick från 1957, SR

10731035_10153414891212814_1978476776056644733_n

 

Det kreativa flödet

Den där processen som sker i huvudet hela tiden. Pusselbitar som först känns som de aldrig kommer att passa ihop men som så småningom bildar en tydligare bild där de ena biten efter den andra passar ihop. Det mest påfrestande är stressen och förvirringen och tvivlet att detta inte alls kommer att gå,  JAG kan ju inte detta, hur kunde jag tro det?  Ibland lyckas jag ”glömma bort” att jag inte kan och vet ni, det är då det går! Det slog mig igår när jag bowlade med mina arbetskompisar,  efter en veckas tvivel på mig själv. Jag fastnade i tekniken och att försöka för mycket istället för att slappna av. Min sista omgång kastade jag bara klotet, lite på skoj….strike! Det är kanske så jag måste göra detta! Lite på skoj och inte fastna i teknik och att försöka för mycket. Det tror jag att jag kan!

11224419_10154423671482814_3471342553900811061_n

Det kreativa flödet, Mamma & Pappaprojektet

Det där när man vaknar med katten tiiiidigt en lördagsmorgon. När man går och ger honom mat och sen kryper ner i sängen igen för att somna om, så trött som man är. När huvudet har satt igång sin tankeverksamhet och man hittar en början på ett nytt kapitel precis när man håller på att somna och rycker till, DET HÄR måste skrivas ner. När man trött plockar fram datorn och plitar ner de där meningarna som snurrar runt i huvudet. När man för en stund befinner sig i ett land långt borta, med en pojke som var min far. <3

11215747_10153926433982814_4654763623452894056_n

Att skriva

Jag får många 582502_10151612955162814_1633817277_nmatnyttiga tips från bekanta om tidningar, böcker och vart jag hittar stipendier att söka. Jag fixar nytt lånekort på biblioteket, för att skriva bra måste man läsa mycket och varierat. Jag inser ju också att jag behöver feedback på mina texter så jag frågar några väl valda personer om de vill bli mina så kallade ”läsare”. Mitt möte med chefen under senhösten resulterade i att jag fått tjänstledigt på fredagar under en period under våren så nu börjar mitt arbete på riktigt. Dagarna består av att skriva om mamma och pappa, olika skrivarövningar som exempelvis kortare historier om olika bilder, några blir riktigt bra och en spottar jag ut mig på under 5 minuter men den håller ihop fint. Dagarna innehåller också att gå på olika utställningar, kreativa möten och sådant jag mår bra av.

Mamma & Pappaprojektet

En dag på väg hem från jobbet, mitt i en såndär kaffekreativitet , slog det mig att varför skulle inte jag och syrran kunna skriva pappas historia också, fast ur ett annat perspektiv? Jag funderade på hur man skulle kunna lägga upp det och mindes att en gammal barndomsvän hade skrivit ett arbete om pappa i skolan, som jag hade sparat bland mina papper i källaren, och så hade vi ju Alex i Australien, pappas kusin som han växte upp med i Ungern och senare flydde med. Han kanske skulle kunna skriva ner vad han mindes om pappa och den tiden. Jag fick ett glädjande mail tillbaka att han skrivit ner sin historia kring upploppen 1956 då han skrev dagbok på den tiden. Kunde den texten vara något för oss? Både jag och syrran blev självklart upprymda över detta och vi började lägga upp en plan för hur vi skulle kunna jobba, finns möjligheten till att söka stipendier så att jag och syrran kan åka på studieresa och följa i hans fotspår till exempel? När jag läste Alex text fick jag tårar i ögonen, min pappa fanns där och kändes så nära. I kommande mail från Alex får vi också veta att han håller på att skriva om sina barndoms- och ungdomsår i Kestölc. Det var han, pappa och en kille till som jämt umgicks så var vi intresserade av att även ta del av den texten så fick vi gärna det. Jackpott! Efter ett par veckor kommer ett brev med poststämpel från Australien. Alex hade skickat en massa foton på honom och pappa från pappas resa till Australien ett år innan han dog. En saknad jag inte känt på länge var tillbaka.

Till julen ville jag vara klar med att föra in mammas text i datorn för att kunna planera in djupintervjuer med henne och fördjupa mig i varje kapitel utifrån frågeställningar jag skrivit i marginalen. Under tiden jag skriver så kollar jag även upp fakta på nätet om jag kan hitta adresser och miljöer som mamma beskriver i sin text. I sökandet efter min morfars barndomshem i Degerfors springer jag på ett gammalt kyrkdokument där familjer som varit registrerade på den adressen är dokumenterade . Jag räknar i huvudet, kan någon av dessa familjer vara släktingar? Kanske bör man släktforska?

Det kreativa flödet

12439015_10154566206792814_1897538845961835581_nJag tog beslutet att ta några fredagar ledigt under ett par månader för att fokusera på min kreativitet och att komma igång med projektet om mamma och mitt eget skrivande. Jag lovade att inte låsa mig utan ta de dagarna som de kom med ett par uppgifter som skulle göras och sedan känna in vad jag behövde just där och då, försöka befinna mig i flödet. Vid den här tiden blev jag också själv i ateljén så jag styrde och ställde, köpte växter och gjorde om så det skulle passa mina behov bättre, mer som ett kreativt kontor. Under dessa dagar skrev jag, filosoferade i parken med en kaffe, tittade på konstutställningar, gick på yoga, omgav mig av andra kreativa människor bara för att kicka igång något. Ett möte på ett fik här i stan med likasinnade fick mig att verkligen känna att jag var något på spåren och då bestämde jag mig att faktiskt ta mina tankar på allvar och prata med min chef om tjänstledigt på en mer kontinuerlig basis.

Mamma & Pappaprojektet

Jag minns att min syster länge ville skriva om vår pappas liv men tyvärr inte hann innan han gick bort för 16 år sedan. Pappa är född och uppväxt i Ungern och deltog i upploppen i Budapest 1956. Han fick på grund av det fly sitt hemland. Min syster ville inte att samma mönster skulle upprepa sig så för ca ett år sedan bad hon mamma att skriva ner några viktiga händelser i sitt liv för att ha en grund att stå på för att berätta hennes historia. Jag frågade syrran om hon skulle vara intresserad av att göra detta tillsammans, som ett projekt om vår mamma? Syrran tände direkt och tyckte att det var en superbra idé, och vi kom överens om att jag skulle renskriva underlaget hon hade från mamma till ett dokument på datorn, så fick vi gå vidare efter det. Under samma period befann jag mig på ett jobbmöte med en kvinna i Askersund. Vi kom att prata om våra liv och det visade sig att mamma och pappa hade missat henne med något år på ett företag pappa arbetat på tidigt i deras äktenskap. Mamma hade noterat i sin text att pappa sagt upp sig då han inte kommit överens med chefen och därför hade utvecklat stressymptom, ja, den chefen visste mitt arbetsmöte vem det var och hon var inte alls förvånad över pappas tillstånd. Sammanträffande!

Att skriva

En höstdag, när jag stod vid kopiatorn på jobbet och väntade på en utskrift 12208303_10154392314087814_5895344374687363051_nså ramlade det plötsligt på mig. Personen som hade skrivit ut innan mig hade ännu inte hämtat sina dokument och de första orden jag såg var ”att lära sig att skriva”. Något klack till i mig, varför skriver inte jag längre, det skrivna ordet har ju alltid följt mig? En idé som så många idéer jag haft föddes och jag satte mig framför datorn på kvällen och surfade runt på diverse skivarsidor med övningar, och började så smått med en text. Jag pratade med en vän som jag fick låna ett par tidningar av med en massa tips, det visade sig att hon också skrivit mycket tidigare och jag får även tips om hur jag kan komma igång av en annan vän. Vart jag än vände mig så dök det upp fler och fler anledningar till fortsätta på den här banan.

Det kreativa flödet

Så hände något förra året. Under våren kom tankarna flygande lite då och då att jag vill spendera mer av min tid i ateljén men att jag skulle behöva göra en omfördelning av tid i mitt liv för att faktiskt komma igång med något. Jag kände att jag behövde planera för att kunna vara kreativ. Sen kom sommaren och då föll mina tankar i glömska med allt som sommaren för med sig. Under sensommaren blev min sambo långtidssjukskriven på grund av depression. Detta påverkade såklart både honom och mig mycket och jag började fundera allt mer över mina egna val i livet då det även var vad min sambo gjorde. Jag kom tillbaka till den tanken jag hade haft tidigare under året, mer tid för min kreativitet. När min sambo, som också jobbar kreativt, sa att han ville jobba mer med den biten för att må bra i livet gick det upp ett ljus. Det behöver ju jag med! Jag började aktivt att fundera på hur jag skulle kunna göra och en idé började ta form.

Det kreativa flödet

För några år sedan hade jag nyligen blivit sambo och kände att jag inte längre hade samma utrymme hemma som tidigare. Då dök idén upp att söka efter en lokal någonstans där jag bara kunde få vara, kreativ både sinnligt och praktiskt. En kompis och jag pratade om detta över en kopp te och hon var också sugen på en ateljé. Så vi letade och letade och hittade tillslut en liten källarlokal som passade oss perfekt. Till en början gick kreativiteten till att inreda i vår lilla lokal men efter några månader kände jag att nu, nu ville jag bara skapa! Så jag satte mig och budade på en herrans massa 10174781_10152934457737814_898053528521396140_nretrotyger på Tradera och sydde mig ett lapptäcke tänkt som överkast. Ja, jag köpte ett redan befintligt överkast men sydde på lappar för hand och det används som överkast på vår säng idag. Efter det var jag så trött och det blev stiltje ett tag tills jag kom igång med något projekt igen men jag tröttnade snabbt och ville hela tiden hitta något nytt att göra. Många gånger när jag hade avsatt tid för att vara i ateljén låste jag mig totalt. Jag var så inriktad på att jag skulle skapa något att själva lusten hamnade i skymundan. Tillslut undvek jag att åka till ateljén då det dåliga samvetet blev för stort. Jag hade sådana ambitioner men jag kom inte riktigt loss och kunde slappna av.