Mitt så kallade kreativa liv!

10336666_10153055622287814_5863417000696605987_n

Hej och välkommen! Jag heter Mariah Levicsek och skriver här ner mina tankar om att vara i flödet, egna texter och om processen i mitt eget skapande.

Jag är uppväxt i en kreativ familj och har alltid varit en kreativ människa. När jag var yngre, från ungefär 9 år och upp till slutet av tonåren skrev jag dikter, noveller och gjorde olika klippböcker med låttexter, bilder på kändisar, små teckningar och recept. Jag skissade mycket i blyerts och några teckningar är riktigt bra, fortfarande. Många gånger valde jag att hellre sitta hemma och pyssla med något än att vara med kompisarna, iallafall innan tonårslivet satte fart med allt det innebar.

Jag har alltid älskat att läsa, minns att det var den bästa julklappen jag kunde få så jag kunde få vara hemma och läsa hela lovet. Minns att jag kunde sitta uppkrupen i fåtöljen på mitt rum och bara plöja bok efter bok.

Min kärlek till böcker. Den där känslan när jag står i en bokaffär och pratar med en lika nördig butiksinnehavare eller bara strosar själv på biblioteket. Den där pirriga upprymdheten i mitt bröst, jag bara vill slukas av böckerna och försvinna i alla dessa världar som erbjuds. Det är som att vara förälskad!

I vuxen ålder har mitt kreativa flöde liksom stannat av lite. Jag har antingen stannat i planeringsstadiet eller så har bara ett fåtal av alla idéer som trängts därinne förverkligats på grund av tidsbrist, dåligt tålamod eller ren slöhet. I mitt sökande har jag målat om möbler, sytt väskor, gjort lapptäcke, testat att göra drömfångare, målat, gått teckningskurs, testat foto, både framför och bakom kameran för att bara nämna några saker, prövat mig fram för att hitta min grej. Min uttrycksform.

Jag pinnar som en galning på pinterest, köper vintage på loppisar eller tradera, gör om här hemma, ändrar min garderob, gör nya spellistor på spotify, allt för att den där känslan därinne som vill ut inte hittar rätt kanal.

Jag känner av flödet och blir rastlös, frustrerad och avundsjuk på de som så lätt har hittat sin röst i tillexempelmåleriet eller musikskapandet.

Själv känner jag att jag inte blir klar eller inte finner ro att landa i något. Förrens nu.