Det kreativa flödet

När det där lugnet sprider sig i kroppen… Man vet inte riktigt att det varit borta förrän det finns där igen. Att känna att man är precis där man ska vara och lyckas med det yoga, mindfulness och andra teorier menar, att vara i nuet. Som jag tidigare skrivit är hösten min årstid. Årstiden då jag landar och kan befinna mig precis där och då. Som person behöver jag mycket eget utrymme, frihet, tystnad och egen tid för att må bra. Och med hösten kommer den tillåtelsen att få ta sig den tiden. All denna energi och kreativitet som studsar inom mig… Jag känner mig helt tillfreds. Allt landar. Jag behöver bli bättre på att komma ihåg dessa dagar och minnas känslan av dem när jag faller ner i tvivlet och ångesten som jag vet kommer. Jag behöver bli bättre på att inte känna rädsla för dem utan minnas den glädje jag kan känna för allt och alla, och mig själv. <3

 

img_20160906_165443

Att skriva, Det kreativa flödet, Mamma & Pappaprojektet

Känns så skönt när höstkicken gör sina känningar och man känner sig inspirerad av vad hösten innebär. Min mest kreativa period har alltid varit hösten. Vintern är jag oftast för trött, våren för splittrad och stressad och sommaren alldeles för rastlös. På hösten känner jag lugnet och inspirationen återvända med friskare luft, naturens alla färger, tända ljus och stickade sjalar. Det är nu jag gör upp planer, organiserar mig och hittar på olika projekt. Idag var den första riktiga ”höstdagen” efter att jag haft en tuff period att ta mig igenom och sedan den rastlösa sommaren innan det. Idag känner jag mig rotad och redo att hugga tag i kreativiteten igen. Och förutom en viss störd arbetsro i form av min katt så har det gått bra. 🙂

Idag kände jag mig mer eller mindre klar med det kapitlet om pappa jag skrivit på en längre tid. Vad som ska in är historiska fakta om den ungerska revolutionen och det blir ett bra jobb att tag tag i under nästa vecka. Jag har också börjat skissa på det nästa kapitlet och hur jag ska lägga upp det för att få med alla delar jag vill, men utan att det för den skull blir tråkigt att läsa.

Jag tog också steget att publicera en väldigt utlämnande text som jag skrivit utifrån egna erfarenheter. Jag har funderingar på att varva bloggen med sådana, men inte alltid så tunga som denna. Dels för att testa texterna på de få som hittar hit men också för att testa och utmana mig själv att våga släppa några texter ifrån mig. Inte helt lätt när det kommer till att vara självkritisk och aldrig bli riktigt nöjd, men jag måste ju börja nånstans. <3

14063905_10155131959187814_659688240989125138_n

Det kreativa flödet

 

Den här veckan har jag inte haft så mycket inspiration till att göra något, mitt sinne har varit splittrat och ofokuserat. Som tur är har jag mina vänner och min sambo som ger mig energi. Energi i givande samtal, energi i en gemensam förståelse för det egna skapandet, energi som flödar på samma nivå och energi som ger mig mer av mig själv. Den här veckan har handlat om att backa och att inte pressa fram något utan bara vara. Inte så lätt när man vill se resultat av det man gör men att stanna upp är något jag också behöver bli bättre på.  Förutom att träffa mina fina vänner har jag tagit hjälp av Pinterest som är en källa av inspiration när lusten är låg. De här bilderna hittar ni till exempel i min mapp Black & white.

Det kreativa flödet

Hon satt där på bussen,  huvudet värkte lite och kroppen kändes rastlös över att inte fått den vila den behöver.  Blicken glider över det vaknande landskapet som glider förbi utanför fönstret och tankarna flyger fritt. En bild av hennes far dyker upp för hennes inre och ögonen börjar tåras och halsen känns trång. Han finns henne närmare nu än vad han gjort under flera års tid och saknaden är tillbaka fast på ett annat sätt än tidigare.  Nu har hon en annan bild av honom, ur en vuxens persons perspektiv. Allt han behövt offra,  allt han behövt lämna i sitt liv för att överleva. Trots saknaden är hon stolt,  så stolt över sin far som vågade stå upp för sig själv och sitt folk när han inte visste vad hans egen utgång skulle bli.  Min far, min pappa,  min förebild.

Det kreativa flödet

Det där med att läsa. Att ha förmånen att kunna läsa. Jag har alltid älskat känslan när verkligheten krymper och bokens värld öppnar sig. Att få sitta hela dagarna och vara med om en massa äventyr i många olika länder och tidsåldrar, i draman och mardrömmar. Att få följa med karaktärerna på deras livsresor. Jag får möjligheten till att bli berörd, att känna genuin glädje, sorg och skräck. Att kunna känna sådan separationsångest och saknad när jag avslutar en riktigt bra bok, känslan som lever kvar och minnena av textrader som finns kvar hos mig många år framåt. Det där med att läsa, att ha förmånen att kunna läsa. Det är något att vara tacksam över.

Böcker_stor

 

Att skriva, Det kreativa flödet

Det kan vara en bild, ett foto, en färg eller form. En konstutställning eller ett par ord, en blomma eller doften av natur. Ibland kan minsta lilla kicka igång det där. Den senaste veckan har jag sökt min inspiration i böcker, jag har precis läst ut ett par  böcker som gett mig ett nytt perspektiv till mitt skrivande och en ny bok med ett helt annat grepp. Alla skönlitterära med sitt speciella berättande. En av dem inspirerade mig till en shortstory som jag nästan känner mig klar med och en fantastisk konstutställning av konstnären Karin Broos inspirerade mig till att fota igen (den första bilden är en av hennes akrylmålningar som nu visas på länsmuseet i Örebro). På morgonens promenad ner till badplatsen hos min syster stannade jag upp och hittade bilderna för dagen. I några av dem kan jag nästan se Ronja Rövardotter flimra förbi, och en textrad dyker upp i mitt inre, en ny historia att berätta kanske?

 

 

 

Det kreativa flödet

Känslorna ligger på ytan. All research för mig närmare kärnan. Pappa var verkligen där. MITT I händelsernas centrum. När allt hände…. <3

2501712_1200_675

foto: Sveriges radio

Det kreativa flödet

Den där processen som sker i huvudet hela tiden. Pusselbitar som först känns som de aldrig kommer att passa ihop men som så småningom bildar en tydligare bild där de ena biten efter den andra passar ihop. Det mest påfrestande är stressen och förvirringen och tvivlet att detta inte alls kommer att gå,  JAG kan ju inte detta, hur kunde jag tro det?  Ibland lyckas jag ”glömma bort” att jag inte kan och vet ni, det är då det går! Det slog mig igår när jag bowlade med mina arbetskompisar,  efter en veckas tvivel på mig själv. Jag fastnade i tekniken och att försöka för mycket istället för att slappna av. Min sista omgång kastade jag bara klotet, lite på skoj….strike! Det är kanske så jag måste göra detta! Lite på skoj och inte fastna i teknik och att försöka för mycket. Det tror jag att jag kan!

11224419_10154423671482814_3471342553900811061_n