Att skriva, Mamma & Pappaprojektet

”Jag hade tappat bort mina vänner i kaoset och så snabbt jag kunde smet jag ut mellan springande människor när jag fick en kraftig knuff i axeln som fick mig att tappa balansen för en stund. Jag snavande fram till en husvägg och tog stöd mot den medans jag gled ner på huk och tog in scenen snett framför mig. Ett par stora strålkastare på radiohusets tak tändes och bländade folkmassan i mörkret, antagligen för att lugna men i stället började flera demonstranter kasta sten mot byggnaden. ”Här!” sa en ung pojke bredvid mig och lade en i min hand. Han pilade sedan vidare i massan och försvann. Jag satt kvar mot husväggen en stund medan det rasade omkring mig, tog sedan ett andetag med handen hårt knuten om tegelstenen, reste mig upp och tog sats för att springa in i tumultet igen. När jag var tillräckligt nära slungade jag iväg den tunga stenen mot byggnaden med ett stumt vrål på läpparna, jag var för rädd för att få fram ett ljud. Jag föll ihop på huk av ansträngningen och just då började det vina omkring mig. Innan jag fattade vad som hände skrek någon ”De öppnar eld!”

radiohusetBild från ibtimes.co.uk (Laszlo Almasi/Reuters)