Det kreativa flödet, Mamma & Pappaprojektet

Det är inte så ofta det händer, men när det händer; Wow!

Idag vaknade jag till en helt oplanerad dag, en dag helt utan måsten. Sådana är värdefulla, när man bara får känna in vad man känner för just där och då. Jag ville skriva…Om pappa. <3 Jag plockade fram ett av de kapitel som är klara i sitt första utkast och satte igång. Och vad det flöt, jag var där, bredvid min pappa och Alex. Mitt i härdsmältan av det som var Ungerska revolutionen. Från att tidigare ha harvat med att bygga en ram av text, som inte alls är så givande och roligt, till att nu få redigera och fylla i texten med färger som jag tidigare inte sett. Ibland krävs det att en text får ligga och vila, innan man kan ta upp den och se den i ett annat ljus. Och dessa dagar, när det bara flyter på är så värdefulla när livet rullar på med alla sina måsten. Hela dagen blev jag sittande, med den texten och lite annat smågrejs. Jag hade glömt hur kul det är att spendera en hel dag till sin kreativitet, jag vet inte när jag gjorde det senast. Snart igen. Jag lovar. Namaste. <3

2a976f50e7b78e3564e0b5dd315276c6

Att skriva

Kylan från stenbänken hade spridit sig i kroppen och mitt kaffe hade nu hunnit bli kallt. Jag skulle precis resa på mig för att sträcka på benen när jag såg något gyllene fladdra i ögonvrån. Kroppen visste innan hjärnan hann att registrera, jag hade sett den halsduken tidigare. Närmare bestämt 20 år tidigare. Hjärtat slog ett extra slag när jag trodde att det var dig jag såg, men förstod sekunden därpå att det inte kunde vara möjligt. Det här var en ung kvinna, lika ung som du var då. Jag satte mig ner igen, mest på grund av chocken, och studerade kvinnan. Hon hade samma hår som du men färgen var mörkare, mer fyllig. Kanske resultatet av dagens oändliga utbud av skönhetsprodukter. Kvinnan hade en kort brun skinnjacka i modern modell och ett par tighta mörkblå jeans.  Hon hade samma målmedvetna steg som du och det var något i sättet hon förde sig som påminde om den dagen för så länge sedan….