Att skriva

Mitt första möte med Australien

Jag minns att det kändes helt overkligt att faktiskt vara på andra sidan jordklotet…

Av sömnbrist och nervositet så somnade jag snabbt i bilen och vaknade först när Amy väckte mig från framsätet. Vi hade stannat framför en snabbmatskedja, det var redan middagsdags. Det kändes konstigt att vara här, hos släktingar jag senast träffat när jag var 12 år. Men samtidigt kändes det tryggt, Alex och Amy gjorde allt för att jag skulle känna mig välkommen. När vi ätit så var det bilresa igen, det började regna och ljudet mot rutan som blandade sig med rösterna från framsätet vaggade mig åter till sömns. När jag vaknade nästa gång var det mörkt och vi hade än en gång stannat. På Alex och Amy förstod jag att vi var framme. Jag klev ut ur bilen, här hade det inte regnat utan luften som mötte mig var varm och doftade….ja, det doftade Australien. Även om vi var ute på landet så var det inte tyst. Mörkret fylldes av djurens läten, syrsorna lät högre här än hemma och nånstans därute slog en fisk i vattnet. Jag följde efter dem båda in i huset, de hade tagit ur mina väskor från bilen och ställt in dem i det första rummet till höger. Jag var fortfarande sömndrucken och kände mig konstigt nog både klarvaken och väldigt trött. Jag gjorde mig snabbt iordning och somnade sedan mellan rena lakan. Ett knackande i väggen bakom mig väckte mig och jag satte mig konfunderat upp. Ljudet återkom inte men Alex och Amy stökade omkring nånstans i huset så jag klev upp och tassade försiktigt ut ur mitt rum. Nu flödade solen in genom fönstren och jag kunde nästan känna värmen som dallrade därute. Ute i köket satt Alex vid frukostbordet, han sken upp i ett leende när jag sömndrucket klev in i köket och reste sig upp för att ge mig en kram. Med sin bullrande röst och främmande dialekt frågade han om jag sovit gott och jag nickade jakande. Han tog fram ett glas och hällde upp juice åt mig och nickade mot altanen. -Gå ut och se dig omkring om du vill. Jag tog glaset han sträckte fram och gick ut genom den öppna dörren. Värmen slog emot mig. Syrsorna från igår var borta och det enda som hördes nu var tjatter och skrik från några fåglar i träden. Jag bara stod där och insöp allt, limeträdens doft, persikoträden, eukalyptusträden längst borta i trädgården där jag förstod att dammen var, alla växter jag aldrig sett förut. Och framför allt doften. Doften av Australien.

2 Comments

    1. Mariah Author

      Vad glad jag blir. ☺ jag lägger ut länkar på min Facebook och ibland via min Instagram. Annars är det bara att titta förbi. Intentionen med denna utmaning är att jag iaf ska orka lägga ut nått inlägg i veckan. Helst fler men bara om tiden räcker till. ☺ du är så välkommen att läsa!

      Reply

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *