Det kreativa flödet

Ett inlägg till alla boknördar

För ett par månader sedan började jag att titta om på serien Gilmore Girls som jag älskade när den var aktuell. Liksom Rory Gilmore har jag alltid läst mycket, det har alltid tilltalat mig att få begrava mig i en annan värld för en stund. När Rory besöker Harvard för första gången får hon nästan ångest när hon får syn på ett av de flertal bibliotek som finns på campus,  då hon inser att hon aldrig kommer hinna läsa alla dessa mästerverk under sin livstid. Jag kan förstå henne. Tidigare var jag väldigt noga med att läsa ut alla böcker jag företog mig, oavsett vad jag tyckte eller kände för karaktärerna, språket eller ploten. Det gör jag inte idag. Har inget fått mig att fastna efter mellan 50-100 sidor lägger jag boken åt sidan. Tiden är för knapp för att läsa böcker som inte ger mig något och då lägger jag hellre min energi på böcker jag tycker om.

Under mina ungdoms- och tonår läste jag till exempel mycket Sidney Sheldon, Virginia Andrews och Jean M Auel. Smaken förfinades när jag gick ut gymnasiet och praktiserade på ett bibliotek där jag bland annat hittade Jonas Gardell, Stephen King och Ulf Lundells ”Jack”. Jag minns att det var fantastiskt att få sortera och ställa tillbaka böcker på sin plats då jag alltid hittade något nytt namn. På den tiden kunde jag läsa flera böcker samtidigt men den koncentrationsförmågan finns inte längre. Under årens lopp har jag upplevt väldigt många historier och vissa har följt med sedan mina tidiga tonår. Diana Gabaldons böcker som nyligen blev serie (Outlander) har jag läst från femton års ålder till och med för fram till något år sedan då hennes sista bok i serien släpptes. Ganska mäktigt att få följa en historia och dess karaktärer så länge, de blir nästan som familj. Inte konstigt att jag har fastnat för tv-serien heller. I tjugoårsåldern läste jag boken ”American Psycho” av Bret Easton Ellis. En väldigt speciell bok som jag fortfarande kommer ihåg vissa meningar och stycken ifrån. Jag minns att den rörde upp en mängd motsträviga känslor i mig, körde runt dem som i en mixer och kastade tillbaka dem i ansiktet. Häftigt att en författare kan förmedla något sådant. De böcker som betytt mycket är de böcker som jag minns länge, de böcker som lever kvar i form av känslor och texter. Jag kan tycka en bok är riktigt bra när jag läser den men har den inte ”det” så försvinner historien ganska snabbt i minnet.

Många författare och böcker har satt sina spår men dessa har satt djupare spår än andra. Jag älskar Carlos Ruiz Zafón för hans sätt att beskriva en boks liv, Ann Rice för att ta med läsaren så skickligt in i sin värld, Donna Tartt för sin surrealism och persongalleri, Marisha Pessl för sitt sätt att leverera en historia och lämna kvar en ogripbar känsla när man lägger ifrån sig boken, och Robin Hobb som helt enkelt är den bästa i genren fantasy då jag på riktigt var förälskad i en av huvudkaraktärerna och grät när serien tog slut.  Jag letar ständigt efter dessa kickar och ibland lyckas jag och ibland inte. Jag får börja göra som Rory Gilmore, alltid vara förberedd med en bok i väskan för att hitta så många kickar jag kan innan jag dör.

 

20160930_140323

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *