Att skriva, Mamma & Pappaprojektet

Den lugna och mjuka insjön ger mig ro och vila….Det yviga och karga havet ger mig kreativitet och energi….

Sommaren går snabbt och semestern är snart slut. Hela maj, juni och min lediga tid i juli har jag känt det där pirret att få sätta igång att skriva igen. Men som ju de månaderna är, flyktiga, har jag inte funnit någon ro att sätta mig ner och ta tag i någon text, allra helst inte pappas text som behöver gås igenom ordentligt och där jag behöver endel förberedelsetid för att komma igång. Men så igår öppnade jag iallafall pappas dokument och kände på orden. Jag gick igenom några stycken och ändrade lite där jag fick inspiration till att utveckla. Väldigt kul men lite i taget…känner att jag behöver avsätta mer tid för att komma vidare och inte bara dutta.

För ett par veckor sedan hände dock något som sedan upprepade sig idag! När jag var hemma hos min mamma och hälsade på några dagar, kom bara en text till mig. Inte någon längre historia utan en  kortare skildring som kom från egna erfarenheter och idag kom en annan text till mig som var en fortsättning på ett par meningar jag skrev för några månader sedan. Hämtat ur livet och ur mina minnen. Jag har börjat använda mig själv som inspirationskälla till vad jag vill berätta vilket jag inte gjort tidigare. Allt annat jag har skrivit har kommit utifrån där jag inspirerats av en bild, en bok eller något annat. Att gräva i mig själv har känts för nära och för intimt, tills nu uppenbarligen. Spännande utveckling av att inte göra något. Vi får väl se vad detta kan leda till! 🙂